Taggad inför 2016

Det förra inlägget var väldigt eländigt, men med all sin rätt. Dagen efter det pratade vi i familjen mycket om vad som hänt och reflekterade. Veterinären skrev ut medicin som övriga gnagare ska få och så hoppas vi på det bästa :) Antagligen var det kaninsnuva och något som brast inuti som jag antog i förra inlägget.

Nåväl, nu ska nya tag tas och blicken ska riktas framåt. Min inställning inför 2016 är positiv, eftersom det kan inte blivit värre än 2015. Dock fanns det några händelser som uppkom under 2015 som jag kan räkna som något utav det bästa som hänt mig. Gissa tre gånger. 

    Idag har iaf packat som en idiot inför Kuba. Imorgon åker jag till Orust för att hänga med Jorge en dag, sen drar vi vidare till Lidköping för att fira med vänner från Dingle. Ska bli kul att träffa alla igen. Men det jag längtar ännu mer för är såklart Kuba. Dit åker vi den 3 januari. 14 timmar flyg väntar för mig och gissa vad? Jag har aldrig flugit innan, så detta kommer bli stort för mig. Att få komma till en helt annan kultur med andra seder och vanor kommer bli intressant att pröva på. Maten kommer jag var nyfiken på, hör hört att bönor är standard där borta och det är inte min favorit, men vi får se hur det går. Jorge och hans familj ska visa mig runt i deras hemland och vi ska åka till bla. en krokodilpark, havanna, turistområden, hembygder för "vanligt folk", stränder och Kubas hösta berg. Vi ska ta trapporna upp och där kommer min kondis sättas på prov. Önska mig lycka till ;) Jag kommer blogga om massor när jag kommer hem igen den 19 jan, men tills dess kommer bloggen samla damm. 

Jag gillar inte nyårslöften direkt. Tycker bättre om att sätta mål som är mer öppna. Då slipper jag få alla ångestfulla kraven över mig om jag inte skulle hinna. Meeen iaf, så har jag funderat på lite mål för mig och Fabio. Fabio fyller ju 1 år den 4 januari och då känns dörrarna mer öppna för saker jag kan göra.

1. Seriöst börja träna rallylydnad varje vecka! Planera min träning. Jag är rätt slarvig av mig och lättdistraherad. Typ om jag bestämt att gå till skolans träningshall och så tänkte jag träna agility, men hittade en hink som jag kunde träna något annat med och så försvann min "första tanke av vad jag skulle göra". Nej men en mer strukturerad och klargjord plan för varje veckas rallyträning. Han är blåbär på allt eftersom han bara i princip kan sitt och stanna. Men det hade varit så roligt att kunna tävla i rally N i år! Men vi får se hur långt vi hinner gå innan jag vågar mig ut på tävlingsplanen. 
2. Planera all träning vecka för vecka! Som jag sa på ettan är jag en slarvig prick med detta. Jag vill skriva ner det och hänga upp det på väggen så jag vet och förbereder mig på vad som ska göras så det blir gjort. Även att det ska göras om jag måste träna själv utan sällskap med Fabio ;)
3. Leka mer! Såg att en annan tjej hade det som mål för sig och sin hund att leka med den varje dag. Det är en jättebra ide och verkligen nyttigt för både hunden och relationen. Det vill jag också göra! Alltså leka utanför träningspassen var tanken :)
4. Äta mer sunt och var mer aktiv på gym. Jag har vart förkylt i ca 3 mån men nu har det gått över. Han bara börja med gymmet på höst terminen men vill ta igen det mer. Jag var väldigt duktig med det i ettan, vill komma tillbaka i dessa spår. Jag mår bättre, sover bättre och känner mig mer bekväm med mig själv :) 
5. Strukturera mina studier mer. Som med hundträningen tänkte jag fast inte skriva upp dom. Bara så att allt blir gjort. 
6. Lösa mål med agilityn, spår och upplet. Detta är mer aktivering just nu. Vill spåra mer, både vilt och person. Vill gärna kamma hem ett championat i framtiden, men det krävs lite träning för oss båda så att tävla i viltspår tar vi nog nästa år. Agility vill jag tävla i, men satsar mest på rallyn i år. Agility blir det nog när tiden räcker och blir över :) Uppletande av föremål vill jag inte tappa! Mina mål för det är att mest fortsätta ha det som en rolig aktivering. Han älskar det så vill gärna ha någon form av fortsatt rutin på det.
7. Apportering! Jag har ju en apporterande ras så självklart får jag träna detta. Kanske en kurs också? :D Målen är mest att öva på det för skoj skull just nu. Få in en bra ingång osv. 
8. Röntga och ögonlysa Fabio
9. När tiden är inne, börja bygga muskler och få lite kondition = cykla. På utställningen fick han sist beröm för sin muskulatur. Men han behöver få ett bättre steg och det brukar cykling kunna hjälpa till med. 

Igår var jag Grim och Markus ute med hundarna. Hade med mig kameran ut, men orkade inte fixa alla bilderna nu på kvällen. Inte lika högt prioriterat eftersom jag packar som en dåre i sista sekunden (som vanligt.). En Fabio bild bjuder jag på iaf. Det blev lite snö iaf och den älskade han verkligen. Det roligaste med han var när han sprang i en driva och det flög små snöbollsbitar framför han och han försökte fånga alla. Gick inte så bra, men han hade kul iaf ;) 

Annars idag har jag kollat film med familjen. Firat mamma som fyllde 50 år och allt som hör till det. Trimmat field och flat, måste tillägga att flat är sååå mycket lättare att trimma ;) Rally träning i köket blev det sen efter all den hysteriska packningen. 

Gladaste hunden i stan <3

Doorbell har gått bort

2015 har inte varit mitt bästa år! Förlorade Misa i våras, jag blev otroligt ledsen men klarade av det. Nicki dog i höstas, jag börjar tappa kontrollen över mig själv och mina känslor. Nu Doorbell! På riktigt, hur många smällar ska man behöva ta. Jag kände att jag börjar kunna få kontroll på mig själv igen efter Misa och Nicki, jag börjar kunna se klart och tänka ordentligt. Men detta blir som ett nytt slag som gör att jag faller ner igen. Det jag såg idag kommer jag aldrig glömma. 

Idag var en bra dag. Det var lugnt ute och det var inget märkvärdigt. Jag var ute med Fabio och Ritza och gick långpromenad plus träning. Det var på kvällen sen när allt kastades om till total katastrof. Det är faktiskt inte rättvist längre och ibland undrar jag varför jag ens håller på med djur. 

    Doorbell har varit förkyld ett tag. Men Snowball brukar vara det varje år vid höst/vintertid så jag trodde inte det var konstigare än att han kan vara lite snuvig på vintern. Men när delar av familjen satt och kollade på film så kom Grim ner med Doorbell till mig och sa att hon såg sämre ut. Det gjorde hon också, hon var hängig. Huvudet gungade och ögonen hade hon svårt att hålla öppna. Sen såg andningen inte rätt ut, munne var öppen och hon liksom försökte hämta luft med en. Huvudet var uppsvällt. Att åka till veterinären på kvällen skulle ta allt som allt säkert 6 timmar innan vi skulle få åka hem. Mamma försökte då få tag på ö-veterinären. Men veterinären hann aldrig komma..
    När vi hade kommit en bit in i filmen så började jag överväga att sätta tillbaka Doorbell i sin bur eftersom hon kan behöva uträtta sina behov. En annan saks om var konstigt med henne var att hon absolut inte ville sitta i knät! Det brukar hon ALLTID annars älska, men inte nu. Nu satt hon på ryggstödet och var helt matt i blicken. Jag tog upp henne i min famn och skulle sätta tillbaka henne i buren men gick först in på toaletten för att se på henne i ordentligt ljus. jag lutade henne lite bakåt för att få ett bra syn över andningsvägarna. Men då rasslade det till i lungorna på henne och hon spratt ifrån allt hon bara kunde! Jag hade ett grepp om henne så jag tappade henne inte, men i samma sekund som hon rasslade till så blev hon rörlig fast helt lealös på samma gång. Jag la ner henne på golvet och hon kunde inte ens sitta upp, bara låg på sidan. Benen sprattalade så fort och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag skrek på mamma "MAMMA HON DÖR MAMMA HON DÖR!" "MAMMA KOM!". Doorbell fick ingen luft, den kom bara ett slags dovt skrikande ljud från hennes hals och hon gapade så stort. Hon fick absolut ingen luft. Tårarna började rinna på mig och jag ville så gärna blunda men det gick inte, jag visste inte vad jag skulle göra. "Mamma vad gör hon!?" "Mamma vad ska jag göra!?". Hon bara låg där och fick ingen luft. Ofattbart. Mamma och jag sprang ut med henne i hopp om att frisk luft kan hjälpa, men det gjorde det inte. Helt otröstlig var jag och det var det västra jag sett och upplevt. Hon låg i mitt knä, levde fortfarande, men hon sakta med säkert kvävdes i mitt knä. Hon dog den kvällen och det gick rätt så fort. Jag klappade och höll om henne in till det sista och det var så fruktansvärt. 

    När jag tittade på henne sista gången när vi satt på verandan så hade hon slutat kippa efter luft och kroppen hängde. Känslan av hennes kropp på det viset, den lilla livlösa kroppen krossade mig verkligen sönder och samman.
    Vi tog in henne och la henne på bordet. Bara tittade på henne och klappade henne, försökte ta in vad som precis hade hänt. Kändes som det pågick i evigheter men varade säkert i några minuter. Blodblandad kroppsvätska hade nu börjat tränga sig fram genom luftvägarna, något måste ha brustit i hennes lungor som gjort den vattenfyllda och så att hon "drunknat". Tidigare idag hade min lillasysters Marsin också avlidit, på hennes femårsdag. Det var en tung dag att förlora två stycken underbara små djur. Doorbell skulle fylla 6 år om fyra månader och jag tycker det kommer bli så hemskt att Snowball ska få leva utan sin smabo. Dessa två kaniner är uppvuxna med varandra, äter, sover, lever med varandra. Dom sitter alltid sida vid sida i buren och håller ihop utanför buren.
     Detta må "bara vara en kanin" men jag talar nog för många djurägare att det inte "bara är en kanin", hund, katt eller vad det nu kan vara för slags djur som man mister. Jag har starka band med detta trevliga djur. Detta var det absolut hjärtekrossande som jag sett med mina egna ögon. Jag kan inte förklara tomheten och känslan av hjälplöshet som jag kände när hon bara låg där och kämpande för livet. Att sitta med henne i knät och känna hur livet rinner hur hennes kropp. Fruktansvärt! 

    Jag fick Doorbell 2010 och hon var då mitt första djur som verkligen jag kunde kalla för MITT! Sen dess har jag brunnit för kaniner. Minns att i högstadiet spenderade jag timmar av att bara forska och leta ny fakta om kaniner och dess skötsel. Jag har haft två kullar med Doorbell. Den första kullen fick bli till hjälp för teddytassens kaningård's avelsarbete och hennes avkommor lever vidare där. Det var ett roligt och lärorikt äventyr. Mitt intresse för kaniner svalnade tyvärr av när jag fick kärleken i mitt liv Nicki. Men hon levde inte dåligt för det. Hon fick följa med till Dingle och blev älskad av alla mina vänner där, sen fick hon stanna hemma och bo med Snowball på heltid igen och då var det min bror Grim som hade huvudansvaret för henne då jag var i skolan på veckorna. 

   Jag vill minnas Doorbell som ett djur som fångade mitt intresse och alltid har legat mig varmt om hjärtat. Hon var en påhittig kanin med stor personlighet och attityd. Hon hade sina egna små fix idéer för sig så som: var hon i sängen och det var skrangligt så skulle hon bädda och man såg på henne hur irriterad hon kunde bli om det inte var rakt och jämt. Hon är en kämpe! Hon har lurat döden en gång då det verkligen var nära, men hon repade sig och levde gott i flera år. Denna kanin var trogen till sitt hus, hon sprang aldrig bort och jag kunde ha henne lös utan sele. Hon älskade mest av allt att få vara i sin sommarhage under sommardagarna, den var stor och där levde hon loppan. Hon gillade inte när hundarna var henne upp i ansiktet, då kunde hon boxa till dom på näsan med sina tassar elr ta till bettet. Hon var odräglig som liten, men utvecklades till världens underbaraste sällskapskanin. 

Minnen i bilder med Doorbell!

Doorbell och Snowball

Doorbell och Hugo

Nu besväras hon inte längre av andningsbesvär och hoppar säkert glatt i kaninhimlen. Ditt stora personlighet kommer leva kvar i mitt hjärta <3

2010-03-15 - 2015-12-26

Teddytassens Doorbell

Blåsigt efter jul

Då var julafton över och idag trotsade jag och mamma vädret och gick ut på förmiddagen till naturreservatet. Det är hård kulingvind idag, men solen tittar fram och då fick kameran följa med. Det var svårt att gå på sina ställen där vinden låg på som mest. Men när vi väl var uppe på ett av de högre bergen i naturreservatet så är utsikten oslagbar och havet är otroligt mäktigt. Jag valde att inte fotografera vågorna direkt, eftersom saltet täcker linsen väldigt fort. Några bilder på hundarna blev det iaf innan regnet kom och sköljde oss hem. Frusna med belåtna. 

Julafton
Hundarna hann vi gå på en riktig långrunda runt hela ön på förmiddagen. Det var jag och pappa som var ute med alla förutom gamlingen som inte orkar gå så långt. Väldigt skönt och behövligt för alla innan stressen av allt annat som ska göras tar över. Igår på julafton firade vi med traditionell fisklunch som sedan följdes av tårtbak. Efter det var det kalle anka som är obligatoriskt! Paketen öppnades efter det och jag fick fina saker som jag är nöjd med. Allt var väldigt trevligt. Allt var som vanligt hos familjen Rybergs jul förutom att farmor inte var med :)

Lite bilder från det stormiga vädret bjuder jag på!

 När det blåser riktigt mycket här så samlas det mycket skum. Närmaste snö vi kommer här ute.

 Väldigt mycket skum som vinden tar tag i

 Väldigt roligt för en stor liten flatte

 Blåser på Juni

 Gänget

 Jadu Juni

 Juni är väldigt fäst vid att jaga skummet som yr

 Lilla Lilja

 Stormamman Ida

 Dålig bild men hon är en flygande korv

Såhär såg det ut när jag och mamma var ute! Nu när vi är hemma och precis ätit lunch så ökade vinden från stormbyar till orkanbyar. Mäktigt!